بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Begrava och be begravningsbön över en släkting som inte har varit troende

Fråga: Min far har dött och han var icke-troende. Vad har jag för ansvar mot honom? Skall jag begrava honom och arrangera hans begravning? Skall jag tvätta och svepa honom? Finns det några rättigheter som min far har över mig vad gäller detta?

Svar: All lovprisan tillhör Allāh. I en autentisk hadīth har det har berättats att Nājiyah ibn Ka’b har sagt att ‘Ali ibn Abi Tālib – må Allāh vara nöjd med honom – har sagt:

“Jag sade till profeten: ’Din gamle vilseledde farbror har dött [han avsåg sin far Abū Tālib]. Vem skall begrava honom?’ Han sade: ’Gå och begrav din far.’ Jag sade: ’Jag vill inte begrava honom för han avled som en månggudadyrkare.’ Han sade: ’Gå och begrav honom och gör sedan ingenting förrän du kommer till mig.’ Så jag gick och begravde honom. Sedan kom jag till honom med spår av damm och jord på mig. Han sade till mig att tvätta mig. Därefter åkallade han för mig med ord som var kärare för mig än allt annat på jorden.” [al-Silsilah al-Sahīhah, av al-Albāni, nr. 161]

Shaykhen sade som kommentar till denna hadīth:

En muslim får ta hand om begravningar av släktingar som har varit månggudadyrkare. Detta tar inte bort dennes motvilja mot deras shirk. Ser ni inte att ’Ali i början vägrade att begrava sin far av den orsaken. Han sade: ”Han avled som en månggudadyrkare.” Han tänkte att om han begravde honom när så var fallet skulle det räknas in i den förbjudna sortens vänskap som det refereras till i denna vers:

”Troende! Sök inte vänskap och skydd hos dem som har drabbats av Guds vrede! De hoppas inte på det eviga livet, liksom de som [helt] förnekar sanningen inte hoppas [få återse] dem som ]de har följt till graven].” [Koranen 60:13]

När profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – upprepade ordern att begrava fadern, då lydde han honom skyndsamt och han gav upp åsikten som hade fallit honom in i början. Detta är vad lydnad betyder: att man ger upp sin åsikt i respons till profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – order. För mig ser det ut som att om en son begraver sin far eller mor är det den sista vänliga handlingen som sonen kan göra för föräldrarna som har varit månggudadyrkare i denna värld. Men efter begravningen kan han varken åkalla eller be om förlåtelse för honom på grund av de entydiga orden från Allāh:

”Det anstår inte profeten och inte heller de troende att be om syndernas förlåtelse för avgudadyrkare, även om de hörde till deras nära anförvanter.” [Koranen 9:113]

Om så är fallet, hur kan folk då be om förbarmande och förlåtelse i tidningar och magasin för en del icke-troende i dödsannonser som kostar! Låt den som har någon omsorg för det Nästkommande frukta Allāh.

Det är inte föreskrivet att han tvättar eller sveper en icke-troende eller ber begravningsbön över denne, även om denne var en släkting. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade aldrig till ’Ali att han skulle göra det. Vore det tillåtet skulle han ha sagt så. Det är ju välkänt att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – inte får försena förklaringen av någonting när informationen behövs. Denna åsikt har bland andra Hanbali.

Det är inte föreskrivet att släktingar till en månggudadyrkare följer dennes begravning. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gjorde ju inte det med sin farbror trots att han var den som var snällast och mest barmhärtig mot honom. Han till och med bad Allāh att göra hans straff till det lättaste straffet i Helvetet. I detta finns en lektion för dem som har drabbats av högmod på grund av sin härstamning och som inte strävar efter det Nästkommande hos Herren. Allāh talade verkligen sanning när Han sade:

”Den dag då basunen ljuder skall inga släktskapsband bestå mellan dem och de kommer inte att fråga efter varandra.” [Koranen 23:101]


Läs mer:

  • Författare:

    Shaykh Muhammad Nāsir al-Dīn al-Albāni
  • Källa:

    al-Silsilah al-Sahīhah, s. 94

    Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8