بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Fattig man får allmosa från den välbärgade vännen för att dela ut den men tar den sedan själv

Fråga: En fattig man får allmosa från en rik vän för att han skall dela ut den men sedan tar han den själv. Vilket är utlåtandet om detta?

Svar: Han får inte göra så och det går stick i stäv med pålitlighet. Hans vän har gett den till honom under överenskommelsen att han är dennes representant, betrodd med att ge till andra. Ändå har han tagit dem själv. De lärde har sagt att en betrodd representant inte får använda de pengar som han har betrotts med för eget bruk.

Därför måste han reda upp detta med vännen, att han har spenderat pengarna som vännen har gett för egen räkning. Godkänner vännen det är det avklarat. Men om vännen inte tillåter det måste han ta sitt ansvar, det vill säga han måste garantera att han för vännens räkning delar ut allmosan som han har tagit själv.

Jag skulle vilja ta detta tillfälle i akt och rikta uppmärksamheten mot något som vissa okunniga människor gör. Ibland tar en fattig man emot allmosa och sen gör Allāh honom rik. Folket ger honom då [fortfarande] pengar i tron om att han är fattig, och han tar emot dem. En del av dem som tar emot [på detta sätt] använder dem och säger: ”Jag bad dem inte. Detta är en välsignelse som Allāh har skänkt mig.” Detta är inte tillåtet. Det godkänns inte att någon som Allāh den Upphöjde har gjort rik tar något från allmosorna.

Det finns vissa som tar emot för att sedan ge till andra utan att de har fått tillstånd från allmosans ägare till att göra så. Inte heller detta är tillåtet. Det är inte godkänt att de agerar på detta sätt även om det kanske inte är lika illa som i det första fallet. Hur det än går till är det inte tillåtet för dem att göra på detta sätt och det är deras skyldighet att lämna tillbaka allmosan till ägaren. Om ägarna inte godkänner att de gör så här är det inte tillåtet att de förfogar över dem.


Läs mer:

  • Författare:

    Muhammad bin Sālih al-'Uthaymīn
  • Källa:

    Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 1. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 622 s. ISBN 9960-892-66-2